Blev en låg dag idag… Äventyret blir inte av förrän imorrn. Vet inte riktigt hur jag känner mig egentligen. Trött, hängig och lite ont i halsen. Ensam, oälskad och evigt singel cirkulerar också nånstans i tankebanorna. Läser matrecept och träningsbloggar. Blir bara matt. Känns faktiskt riktigt roligt att jag har startat den här resan. Jag trodde liksom aldrig att jag skulle stå å fundera på å köpa en träningstidning direkt. Men det känns så enormt långt bort. Mellan 1-2 år känns ju ungefär som en halv livstid. Om någon bara kunde säga att om 7 månader är du färdig! Jamen Tjoho! Då är det ju bara att pusha på. Riktigt så är det ju inte.Det enda jag kan göra just nu är att kämpa på och försöka jobba med mina tankar och gräva i mitt inre. Också att samtidigt lägga upp diverse scenarion över tankebanor och fällor som kan uppstå. Fan, ju mer ja tänker på det känns det som att jag skulle behöva gå i terapi igen. Har inte gått i terapi sedan jag avbröt behandlingen och for till Norge. Är nog mycket som bubblar och gror. Det är det nog hos alla, men har ju även våldtäkten som inte blev ”färdig-bearbetad” heller. Ha definitivt ingen lust alls att gå ut å gå heller. Blåser massa på tvären samt sån där liten och vass snö som flir omkring. Otrevligt är det. Kanske orkar med ett träningspass inne istället. Suck å gnäll. Aja.. Kanske återkommer med nå vettigare senare.
ninakri 